Bäver
Latin: Castor fiber
Engelska: Beaver
Tyska: Biber
Bävern är ett djur som har kommit tillbaka i vår djurvärld. 1873 fridlystes den, men var då redan utrotad. 1922 började återinplantering med bävrar från Norge och detta har slagit så väl ut att man fått tillåta viss jakt för att begränsa skogsskadorna.
Bävern kom första gången till Skånes djurpark 1961 och är Europas största gnagare med en kroppslängd på 70-100 cm. Till detta kommer en uppifrån tillplattad, fjällig svans på 30-40 cm. Den väger upp till 35 kg.
Bävern har flera anpassningar till ett liv i vatten. Bakfötterna har simhud, svansen fungerar som styråra, näs- och öronöppningar stängs vid dykning och den kan stanna under vatten i en kvart om den håller sig stilla. Genom att den har en särskild skinnflik bakom tänderna kan den också gnaga under vatten och den mörka pälsen är mycket tät och vattenavstötande. Dessutom har den inga yttre könskaraktärer. Tänderna, som tillväxer hela livet är grova och mejselformade och på framsidan klädda med gulröd emalj. Detta medför att bak- och framsida är olika hårda och att de ständigt slipas vassa som ett stämjärn när bävern gnager. Lätet är ett gnyende. Den varnar med ett hårt slag mot vattenytan med svansen.
Arten kan vara verksam hela dygnet, dock mest om natten i bebodda trakter. Den lever i familjegrupper. Bävern revirmarkerar med speciella körtlar i kloaken kallade bävergäll. Dessa troddes förr vara ett undermedel och används fortfarande av parfymindustrin.Bävern bygger stora dammar i stillastående vatten. På en vinter kan en familj fälla 300 träd. Boet har ingång under vattnet och har kammare med olika funktioner.
Födan utgörs av omkring 300 växtarter. Om sommaren mest örter och gräs, på vintern bark och löv. Favorit är asp.
Parningen sker i februari och i juni föds 1-4 ungar. Då lämnar de tvååriga ungarna boet och söker egna revir.