Brunbjörn
Latin: Ursus arctos
Danska:
Brunbjørn
Engelska: Brown Bear
Tyska: Braunbär
Genom sin stora form - de grova benen, den kraftiga halsen och puckeln över skuldrorna - är björnen omisskännelig. Storleken varierar mellan ca 1-2,8 meter i längd och 60-100 kg för honor och 100-200 kg för hanar. Svansen är endast 5-15 cm lång och ögon och öron är små. Pälsen är tjock och varierar mellan gulbrunt och svart. Årsungar har ofta en vit teckning på bringan.
Björnen är allätare men livnär sej främst på skott, knoppar, bär, frukt och svamp. Den kan ta smågnagare, fisk och fågel och ibland så stora djur som älg. Den äter gärna kadaver. En del individer är uteslutande vegetarianer medan andra föredrar kött. Födan varierar också under året.
Brunbjörnen går i ide på vintern. Det är ingen egentlig vintersömn eftersom kroppstemperaturen inte sjunker tydlig. Däremot sjunker hjärtslagen och andningsfrekvensen tydligt. En björn vaknar lätt när den ligger i ide. Under sensommar och höst är det viktigt för björnen att bygga upp en fettreserv för att ha till vintern.
Björnen är ett skymnings- och nattdjur som lever ensam. Parningstiden infaller under april-juni och 1-3 ungar föds i idet 7-9 månader efter parning. När ungarna föds väger de endast 400 gram men när de lämnar idet framåt våren så väger de ca 3 kg. Ungarna stannar hos honan i ca 1.5 år, tills det är dags för honan att gå i ide och föda nya ungar. En björnhona föder alltså normalt sett ungar vartannat år.
Björnen lever främst i barrskog, gärna i öde bergiga områden. I Sverige förekommer den numera från Dalarna och norrut. Björn fanns i Skåne fram till och med 1600-talet. I dag uppskattar man antalet björnar i Sverige till ca 2 500 individer. Viss jakt av björn är tillåten, men årsungar och hona med ungar är totalfredade.