Lodjur
Latin: Lynx lynx
Danska: Los
Engelska: Lynx
Tyska: Luchs
Lodjuret kom till parken 1961. Av Europas tre vilda kattarter är det det största och det enda som förekommer vilt i Sverige. En fullvuxen lohanne väger 20-25 kg och en hona väger 16-20 kg. Längden är ungefär 1 m och mankhöjden 60-75 cm. Sommarpälsen är rödgrå medan vinterpälsen är vitgrå. Ofta är pälsen mer eller mindre fläckig eller randig. Svansen är kort och öronen har svarta tofsar. Hos äldre hanar förekommer ibland kindskägg. Bakbenen är längre än frambenen, vilket gör att djuret ger ett framåtlutat intryck. Klorna kan dras in precis som hos huskatten och är kraftiga liksom tänderna. En lo lever 12-14år.
En lo blir könsmogen vid 2 års ålder. Parningen sker i mars-april och efter drygt två månader föds 2-4 ungar som sen följer honan under ett år. Liksom huskatten är lodjuret ensamlevande utom under parningstiden och djuren håller hemområden, men hanarna företar också långa vandringar. Lodjurents främsta byte är hare, men även så stora byten som rådjur och ren tas. Dessutom tar den räv, fåglar och småvilt.
Utbredningen är främst i de stora skogsområdena i Svealand och Norrland, men den förekommer också i södra Sverige och har setts i norra Skåne. I dag beräknar man antalet lodjur i Sverige till minst 1200. Jakt och rovdjurshat har gått hårt åt lodjuren och de omfattas av Bernkonventionen som beteckar lodjursstammen som "sårbar".