Utter
Latin: Lutra lutra
Danska: Odder
Engelska: Otter
Tyska: Otter
Uttern är ett mårddjur som är väl anpassat för ett liv i vatten, men det kan också i snabba språng röra sig långa sträckor över land.
Delar av ansikte, bröst och strupe är gråvita. Resten av pälsen är glänsande brun eller gulbrun. Den är tjock året runt och endast de yttre håren blir våta när uttern vistas i vatten. Nosen är bred med kraftiga morrhår och öron och ögon är små. Svansen är jämnt avsmalnande utåt. Kroppslängden är mellan 53 och 100 cm varav svansen 28 – 55 cm och vikten är mellan 3 och 17 kg. Den lever i cirka 10 år.
En utter blir könsmogen vid två års ålder och parningen sker i februari-april. Efter två månader föder honan 2-5 ungar. Arten lever som vuxen ensam och hävdar stora revir. Den är nattaktiv.
Huvudfödan utgörs av fisk, men olika skaldjur och grodor ingår också. Den beskylls ofta för att ställa till skada i fiskodlingar och att fånga mer än den kan äta.
I djup snö brukar uttern kana på magen i utförsbackar. Detta trodde man förr att den gjorde för sitt nöjes skull och även om detta kan vara möjligt, anses det numera vara en doftmarkering. Annars doftmarkerar uttern precis som flera andra mårddjur genom att lägga sin avföring på upphöjda platser. Det råder starkt delade meningar om lukten på denna, alltifrån en frän transtank till doften av viol!
Sedan 50-talet har förekomsten av utter starkt gått tillbaka. Ett tag var den helt försvunnen från Skåne och i början av 90-talet uppskattades antalet uttrar i Sverige till endast något hundratal djur. Nu har utterstammen återhämtat sig och antalet uttrar i Sverige uppskattas till mellan 1 500 och
2 000. Uttern förekommer mest runt norrlandsälvarna medan det endast finns ett fåtal uttrar i södra sverige. En utterinventering som utfördes i samarbete med Skånes Djurpark 2006 visar glädjande nog att uttern återkommit till Skåne i reproducerande bestånd.