Varg
Latin: Canis lupus
Danska: Ulv
Engelska: Wolf
Tyska: Wolf
Vargen är det största hunddjur som finns. Vargar varierar mycket i storlek. De största varghanarna som lever i Alaska, Canada och Östeuropa kan bli 160 cm långa (+ 50 cm svans) och 80 cm höga samt väga ca 80 kg. De minsta (fullvuxna) som lever på Arabiska halvön väger ca 20 kg och är 80 cm långa (+ 30 cm svans). En skandinavisk varghane väger 35-55 kg. En varghona är i regel 3-12% mindre än en hane och väger ca 20-25% mindre.
Ryggsidan är vanligen mörkare än buksidan, men färgen kan växla betydligt och helt vita och helt svarta vargar är kända. Svansen är rak, tämligen yvig och nedhängande hos ett ensamt djur. Hos djur i flock kan den hållas lyft olika mycket beroende på djurets ställning i flocken. Ögonen har mycket ljusa hornhinnor och blicken verkar intensiv. En varg lever 8 till 9 år.
En varg blir vanligen könsmogen vid 2 års ålder men fortplantar sig i allmänhet inte förrän under sitt tredje levnadsår. Parningen sker i februari-mars och efter två månaders dräktighet föds 4-7 ungar i en lya.
En vargflock, eller familjegrupp som man idag föredrar att kalla det, består av ledarparet (alfahanen och alfahonan) och deras ungar från olika kullar som hjälper till med jakt och vård av ungarna. En ungvarg lämnar i regel familjegruppen när den blir könsmogen. Då letar den upp en annan ungvarg av motsatt kön och tillsammans skapar de ett revir och bildar en ny familjegrupp. Ett genomsnittligt svenskt vargrevir är drygt tio kvadratmil stort.
Vargar är sociala djur och alla individer i familjegruppen är rangordnade. På nära håll är slickandet en viktig kontakt mellan gruppens medlemmar. På längre avstånd används ylandet. Ibland kan man stöta på ensamma vargar i naturen. Som ensamlevande lever vargen på småvilt men i flock kan den ta stora byten som älg och ren. Om det är ont om föda så äter vargen även kadaver. Vargen är en ren köttätare men den kan äta gräs och bär för matsmältningens skull.
Vargen har länge varit en starkt utrotningshotad art i Sverige. Trots att det finns ett växande norsk-svenskt bestånd så är arten extremt hotad och det beror på att den skandinaviska vargpopulationen är isolerad från den eurasiska. På så sätt hotas den genetiska variationen. En viss föryngring sker av beståndet, 2006 tror man att 16-17 par föryngrade sig. Idag beräknar man antalet vargar i den norsk-svenska vargpopulationen till ca 130-150 individer. I Sverige finns det varg i huvudsak från Dalarna/Värmland och norrut längs fjällkedjan. Månda revir sträcker sig in i norge.
Vargen kom till Skånes Djurpark 1953. Alla tamhundar härstammar från vargen.