Tornuggla
Tornugglorna
utgör en egen familj bland ugglorna och har en sydlig, i huvudsak
tropisk, världsvid utbredning med många raser. Sverige ligger
utanför det egentliga utbredningsområdet, men den har tidigare
förekommit sällsynt i Skåne. Eventuellt finns fortfarande
någon vild fågel kvar. Även i Storbritannien har arten
gått kraftigt tillbaka.
Vår ras, T.a. guttata har gyllenbrun ovansida och något ljusare undersida. Ansiktet är hjärtformat och ljusbeige och ögonen svarta. I mörker ger fågeln ett ljust intryck. Könen är lika. Längden är 33-39 cm och vingspannet 80-95 cm. Vikt 300 g. Benen är långa och hänger ofta rakt ner när fågeln flyger. Den är helt nattaktiv med mycket god nattsyn och hörsel.
Lätet är ett hest skri och varningslätet ett gällt skrik, kallat ”kniv i ryggen”.
Tornugglan lever på smågnagare, groddjur och insekter, men även småfåglar kan ingå och en del individer verkar ha specialiserat sig på denna föda.
Boet inreds i håligheter, kyrkvindar eller lador. Parningen sker i april-maj och 4-7 vita ägg läggs, som ruvas av honan i 30-34 dagar. Ungarna lämnar boet efter två månader och strövar sedan omkring under vintern. De vuxna fåglarna är stannfåglar.
Tornugglan har ofta på grund av sitt levnadssätt och sitt ljusa utseende i mörker, förknippats med Vita frun i olika spökhistorier.
Latin: Tyto alba
Danska: Slörugle
Engelska: Barn owl
Tyska: Schleiereule